Mitt Nu - en del av www.jennies.nu

En liten uppdatering innan jag ska försöka sova.

Idag har det varit tungt och jag har haft svårt att hänga med i samtal och förstå vad folk pratar om, det är som om huvudet inte orkar med. Detta har gjort mig lite småirriterad vilket har gått ut över fel personer.

Jag vet inte om jag känner av min nya tablett ännu... jag känner mig enbart skum och konstig i både huvud och kropp, men det kunde ju ta några veckor innan det märktes.

Idag har det varit en lång dag och jag kom hem precis nyss. Är väldigt trött men tänkte uppdatera lite för er som undrar hur jag har det.

Mitt mående är ungefär detsamma somd et varit de senaste dagarna. Jag känner mig yr, trött och skakig, även lite illamående. Men jag tror ju självklart att värmen har sitt inflytande i det måendet också.
Så jag kämpar på och får otroligt bra stöd från psyk och från mina föräldrar.

Ikväll har jag varit på buskis som Flisbyamatörerna har här i närheten, ja i Flisby då ;-)... Den hette Rakt ner i fickan och var otroligt kul. Jag gapskrattade flera gånger så jag fick ont i mina käkar till slut. Sånt behövs alltid.
Här kommer tre bilder från kvällen:







Det har varit en trevlig dag, men nu behöver jag få sova.

Nertrappningen är nu över och idag började jag med mina nya tabletter. Känner mig fortfarande väldigt skakig och darrig, men kämpar på.
Idag har jag varit ute och ätit med familjen, blev en skaldjurssallad som var otroligt god. Sen har jag mest tagit det lugnt.

Abstinensen sitter i och det kryper i hela kroppen. Känns som om jag ska bli helt galen emellanåt. Men det fungerar trots allt.

Idag hade jag samtal på psyk vilket alltid skänker lite styrka att orka fortsätta, sen var jag ute i stugan i några timmar.

Planer för kvällen blir att fylla i dosetten och slappa. Och att kämpa, så klart ;-)

Jag skulle bara vilja försvinna och slippa känna någonting. Just nu känner jag en jäkla abstinens och smärta, dessutom har jag lagt en grym press på mig själv över lite privata saker som jag vill få ordning på. Och jag känner att jag inte orkar med mer.

Kan man få försvinna för en stund?

Nu hoppas jag på en hel natts sömn och imorgon är det besök på psyk igen.

Abstinensen blir värre och värre, antagligen för att jag är helt utan anti-depp nu fram till tisdag då jag får börja med min nya.
Idag har jag haft otroligt mycket krypningar i benen och har fått sitta och slå på dom med händerna för att dämpa värken lite. Sedan kom mamma på en smart idé och jag satt därefter med fötterna i iskallt vatten under stora delar av dagen, det dämpade en hel del.

Usch usch usch... nu är det jobbigt. Känner mig helt slut. Idag har jag mest sovit i och för sig, jag orkar inte mycket annat och är glad så länge jag får sova och slipper vara vaken hela tiden.

Idag är jag illamående, skakig och yr som tusan, känner rätt mycket panik nu ikväll och känner mig väldigt nere och ledsen.

Hade tänkt att kolla på tv, men mitt programkort till boxer låste sig, eller nåt sånt. Så det går inte så bra. Typiskt. Har malat dom, hoppas de svarar via mail för jag orkar inte prata i tele ikväll.

Jag funderar fortfarande mycket kring boklistan och tar gärna emot åsikter fortfarande.

Under de senaste två åren har jag med jämna mellanrum fått förslag att min boklista borde finnas i bloggformat istället för att jag kodar själv. Mest för det här med RSS tror jag. Är inte så kunnig på området.

Jag vet inte själv vad jag vill, men självklart så vill jag ju att mina besökare ska vara nöjda och glada.

Och om jag skulle flytta över allt till en blogg måste det väl bli till Wordpress så jag kan ha alla olika menyer. Eller finns det något annat bloggformat som fungerar likadant som WP, typ?

Någon som har en åsikt, ett förslag eller några andra ord på vägen till ett beslut?
Är mycket tacksam för era synpunkter!

Känner mig illamående , skakig och snurrig... antar att det är abstinensen som försöker ta grepp över mig nu. Men jag ska klara det!!!

Idag vaknade jag och var grymt illamående. Vet inte om det bara är så eller om det beror på minskningen av tabletterna. Kroppen kanske redan reagerar?
Jag var på samtal på psyk idag och då sa jag att jag är rädd för nertrappningen, men som jag sa, denna gången har jag ju stöd till skillnad från andra gånger. Så jag måste ju överelva om jag klarat det själv innan.

Idag åkte mamma och jag in till Jönköping och gick på A6 och Ikea. Mysigt.

Idag har det varit en lång dag på sjukhuset och jag är helt slut nu.

Det började med besök på psyk hos min läkare och samtalskontakt där, och jag kommer börja trappa ner mina antidepp för att inom kort börja med en ny sort. Jag är inställd på abstinensen och att det kommer bli jobbigt. Jag har ju varit med om det förut. Men sen vet man ju aldrig hur det går från en gång till en annan.

Efter det var jag och lämnade blodprover på labb och idag var jag visst lite extra svårstucken, men men... de fick lite blod till sist.

Sen gick jag till vårdcentralen för att försöka få prata med min läkare där. Jag behöver få en remiss till antingen smärtkliniken eller medecinmottagningen. Men det var ju lättare sagt än gjort...
De har nåt skumt system där nu som jag inte förstår mig på. Först ska alla som kommer sitta och vänta på en sjuksköterska, det finns inga nummerlappar så det är på gränsen till slagsmål om platserna, och sen när man väl kommer in så får man inte chansen att träffa sin läkare för ärendet är inte akut. Tydligen får man inte ens beställa tid... Jag blir så trött. Men jag känner samtidigt att jag har gjort allt jag kan och orkar och vet faktiskt inte vad jag kan göra mer.

Ibland känns det bara som om det vore enklare att ge upp...

Idag är det sådär otroligt jobbigt igen både psykiskt och fysiskt. Allt värker.
Hade mardrömmar i natt igen om att min reumatolog stod och skrattade åt mig och min smärta.

Imorgon ska jag dock träffa bra folk på sjukhuset, jag har tid hos min nya läkare på psyk och ska nog träffa min samtalskontakt där med, båda är supergulliga och förstående. Men imorgon ska jag väl troligen börja byta ut min nuvarande antidepp till en ny. Ja man får se. Ska bli skönt att få gå dit bara.

Idag Har jag haft en riktigt lång läsardag ute i stugan.
På morgonen läste jag klart Vingklippt av Elisabeth Hermon som handlar om sanningen bakom stiftelsen Paradiset. Mycket intressant och skrämmande.
Sen läste jag boken Ett löfte till Nadia som är fortsättningen på Zana Muhsen bok Såld som handlar om Zana och hennes syter Nadia som säljs som barnbrudar till två män i Jemen.

Nu ska jag strax välja en ny bok och det är alltid lika underbart att välja bland högarna.

Mer om böckern som jag läser hittar ni på Jenniesboklista.com.

Varit ute i stugan hela dagen och spanat på ekorren, och läst.

Idag har jag varit ute på soptippen igen med lite gamla saker som jag rensat ut ur garderoberna. Helt otroligt vad mycket skit det finns där inne ;-) men är skönt att få bort allt innan flytten.

Jag blev glatt överraskad idag när jag märkte att aktivitetsbidraget kommit nu, jag hade trott att det skulle komma på måndag. En underbar överraskning som betydde att jag kunde köpa mat idag. Men måste väl betala alla räkningar med så då försvinner pengarna snabbt igen.

Här kommer lite bilder från dagen.

Först lite konstverk som jag gjort som barn och som kommit fram ur gömmorna.

Min tanke för dagen var att få lite lugn och ro ute vid sjön i stugan. Riktigt så blev det inte, dels regnade det till och från och sen kom massa gäster och vid halv sex när jag åkte hem var jag helt slut istället för utvilad. Men jag fick dock massa social träning från trevliga och underbara människor.

Jag tog massa foton av olika saker med, ska försöka lägga upp några senare eller imorgon.

Usch, idag är det jobbigt. Sådär extra jobbigt alltså. Men jag har klarat av en promenad under dagen. Men nu vill jag bara gömma mig. Orkar inget annat...

Ikväll var jag och såg Mamma Mia. Vilken bra film. Jag gillade verkligen den =)

Igår kunde man läsa en artikel om Menskoppar i Aftonbladet. Jag hade aldrig hört ordet eller sett en menskopp innan så jag blev väldigt förvånad och nu undrar jag så klart... använder ni menskopp?
Jag känner mig lite skeptisk efter att bara ha sett den på bild, det ser ju inte så himla skönt ut om man säger så...

I varje fall satte jag igång och googla och det finns ju en hemsida bara om det. Där kan man köpa koppar för 269 kr. Och när jag googlade vidare så fanns det massa fler sidor. Varför har jag missat detta?

Jag blev grymt imponerad av den där lilla koppen ;-) men tycker ändå att det låter obekvämt.

Så använder ni kopp? Är det kanske något man ska satsa på?

Jag är på jakt efter en ny telefon, då min börjat bete sig väldigt underligt. Någon som har tips om nån bra?
Jag såg nya iPhone idag och den verkar så häftig, men såååå dyr. Men visst skulle det vara kul att ha den.

Nåja teletips tas gärna emot =)

Jag önskar så att jag skulle kunna gå och jobba imorgon som så många andra gör. Jag tror inte folk kan förstå hur otroligt mycket jag längtar efter att orka vara så bra att jag kan det. Jag blir lite avis på alla människor som jobbar/pluggar. Medan jag själv kan få kommentarer att "det är väl skönt med semester året om".
Men en gång för alla, vi som är sjukskrivna har inte semester. Vi sliter till 110% varje dag för att överleva. Ja nu vet ju inte jag om det är så för alla, men majoriteten skulle jag tro.

Och tänk om man kunde bli fri från alla piller, men samtidigt vet jag att jag behöver många av dom för att fungera så mycket som jag trots allt gör idag. Nu i slutet av månaden blir det byte av anti-depp och det brukar allti vara jobbigt under nedtrappningen. Men jag börjar ju bli van.

Igår kväll hade jag lite filmkväll och tittade på Juno och Försoning. Båda var mycket bra men jag gillade nog mest Försoning om jag ska välja någon. Jag brukar alltid älska filmer där Keira Knightley är med.

Idag har jag varit ute i sommarstugan mest hela dagen. Det har varierat mellan sol och regn hela tiden, men det var skönt att komma ut i skogen och ner till vattnet och finna lite inre lugn.


Min utsikt när jag satt och läste.


Närbild på vår rödmålade båt som inte kommit i vattnet än.


Stugan från sidan.


Stugan framifrån.

Idag har mamma och jag haft en heldag ihop och hon har försökt muntra upp mig ur all ångest och deppighet. Har varit rätt trevligt förutom alla ångest då. Vi gjorde massa kul. I min takt.

Jag känner mig så frustrerad över mitt mående och att jag inte orkar så mycket som jag vill. Hur mycket jag än försöker kan jag inte acceptera det. Jag vill för mycket helt enkelt.

Blir ingen bio i helgen men kanske till veckan istället...

Nu har jag tagit mig igenom en film och det var Arn. Tycker att den var lite småseg men det kan ju bero på att jag mått skit hela dagen med... men en ok film annars.

Någon gång under helgen tänkte jag gå på bio och se Mamma Mia med, den verkar bra tycker jag. Får se när det blir av.

Jag har tagit det rätt lugnt idag och träffat kusin och kusinbarn. Alltid trevligt.
Nu försöker jag slappa med film, men har svårt att koncentrera mig och får pausa hela tiden. Lite jobbigt.

I natt hade jag en mardröm igen. Två neurologer och en reumatolog (de som behandlat mig illa) stod över mig i sängen och skrattade medan jag vred mig i plågor. När jag vaknade trodde jag att det hänt på riktigt. Det kändes så.

Nu under dagen har det varit rätt lugnt. Har varit på bvc med min lilla kusin (10 mån)... inte varje dag man är där ;-) Sen åt mamma och jag lunch nere på stan.

Jag kunde inte sova inatt så jag har varit extra seg under hela dagen och inte fått mycket gjort. Men har varit ute en liten stund och gått osv...
Sen har jag legat här hemma och tittat på CSI, men nu är mina boxar slut... hoppas det kommer en ny snart. Jag vet inte varför jag är så fast i den serien, men jag älskar den. Då menar jag vanliga CSI Las Vegas inte de där andra CSI Miami och New York.

För övrigt var jag på biblioteket och hämtade ut tre filmer som jag reserverat där. Juno, Försoning och Arn. Kanske blir det en filmkväll i veckan eller till helgen. Jag får se när jag orkar.

Har köpt en ny lampa på Ikea. Jag bara älskar den!
Den finns i två olika storlekar och i flera färger.

Usch idag är det sådär riktigt... bläää. En jobbig dag med ångest, värk och depression. Dessutom har mycket känslor och minnen från operationstiden börjar komma fram igen. Värst just nu är känslan av ensamhet under den tiden, jag kan inte riktigt komma ifrån det. Den där känslan av att vara totalt sviken av sådana personer du aldrig trott du skulle bli det.
Men det är ju som dom säger, just i sådana stunder lär man ju sig vilka som är vänner och vilka som inte är det. Alltid kommer det nmåt positivt ur smärtan.

Jag är väldigt rädd att cystan växer i och med att jag börjar känna mig sämre igen. Jag vågar inte be om en ny röntgen för då kanske jag måste opereras igen och jag vill verkligen inte det. Men blir det värre så måste jag ju...

Besöket hos reumatologen idag var riktigt jobbigt och jag mådde skit efteråt och gör fortfarande. Han är så grymt arrogant och elak och det enda man vill när man varit där är att dö.
Allt jag gör är liksom fel. Dietister ska man inte lyssna på... han älskar ju att prata om min vikt och vad jag ska äta. Dietister har alltid fel nämligen, man går inte ner i vikt om man äter enligt deras råd (det jag gått ner hittills var väl inte tillräckligt). Så man ska inte äta enligt tallriksmodellen som jag nu äntligen lärt mig göra.... suck!!!
Han visade provsvaren och sänkan är fortfarande förhöjd liksom några andra världen. Jag svarar inte på medecinen han ger och om jag inte börjar göra det under det kommande året får jag inte fortsätta där.

Han säger att min smärta är psykogen eller liknande. Jag vet inte vad jag ska göra....

Men han ökade på min ena tablett och jag måste fortsätta med alla dessa blodprover... känns meningslöst att stoppa i sig alla piller jag får från honom om det nu är meningslöst. Men ska få börja trappa ner kortisonet i varje fall.

Jag frågade om han kunde hjälpa till så jag fick mer rehablilitering, men det var inte hans område (till skillnad från diteten då?). Han sa att jag skulle köpa gymkort och då höll jag på att dö. Han fattar ju inte nånting. Han fattar inte hur jag kämpar.
Dessutom kunde alla hans reuma-patienter gå i trappor... vilket jag har stora svårigheter med. Men alla andra kan tydligen.... utom jag. Vad är det för fel på mig?

Jag skulle så gärna vilja gå långa promenader, träna, jobba, skaffa utbildning. jag vill inte må så här ju. Tror dom att man vill det? Tror dom verkligen att man inte kämpar? Jag vill så himla mycket...

Jag ska försöka få en remiss till smärtenheten via vårdcentralen i varje fall, mer vet jag inte hur jag ska göra nu. Eller jag ska självklart prata med min dietist om matråden och det och höra hennes åsikt. Och så ska jag prata med mina kontakter på psyk när de är tillbaka från semestern. Det är väl det jag får sikta in mig på nu.

Jag hoppas bara att jag orkar kämpa vidare och inte ge upp...

Imorgon är det dags för ett nytt återbesök hos min reumatolog. Av den anledningen har jag mått skit under veckan. Läkarbesök sätter skräck i mig efter alla hemska saker jag varit med om inom vården under alla år. Just nu sitter jag och skakar och vet att det bara rör sig om timmar tills det är dags att gå in i rummet.

Mötte lite söta måsungar på min promenad idag.

Jag går runt med mina funderingar som maler runt i huvudet och jag känner att jag börjar bli mer galen än vad jag redan är. Jag är så otroligt trött hela tiden.
Träningen känns tung. Jag tränar varje dag ändå känner jag mig sämre än på länge. Kan det vara cystan som börjar spöka igen? I varje fall så orkar jag mindre och mindre, trots all träning som jag lägger ner för att orka mer. Frustrerande.

Ok, då kör vi igång. I ny tappning igen. Ja, jag vet... jag byter ofta men hoppas jag kan hålla mig här nu, verkar enkelt och bra. Jennies.nu och Jenniesboklista finns kvar som vanligt.
På dom sidorna finns det fakta om mig och mycket mera. Detta blir min ventil - Mitt Nu.