Besöket hos reumatologen idag var riktigt jobbigt och jag mådde skit efteråt och gör fortfarande. Han är så grymt arrogant och elak och det enda man vill när man varit där är att dö.
Allt jag gör är liksom fel. Dietister ska man inte lyssna på... han älskar ju att prata om min vikt och vad jag ska äta. Dietister har alltid fel nämligen, man går inte ner i vikt om man äter enligt deras råd (det jag gått ner hittills var väl inte tillräckligt). Så man ska inte äta enligt tallriksmodellen som jag nu äntligen lärt mig göra.... suck!!!
Han visade provsvaren och sänkan är fortfarande förhöjd liksom några andra världen. Jag svarar inte på medecinen han ger och om jag inte börjar göra det under det kommande året får jag inte fortsätta där.

Han säger att min smärta är psykogen eller liknande. Jag vet inte vad jag ska göra....

Men han ökade på min ena tablett och jag måste fortsätta med alla dessa blodprover... känns meningslöst att stoppa i sig alla piller jag får från honom om det nu är meningslöst. Men ska få börja trappa ner kortisonet i varje fall.

Jag frågade om han kunde hjälpa till så jag fick mer rehablilitering, men det var inte hans område (till skillnad från diteten då?). Han sa att jag skulle köpa gymkort och då höll jag på att dö. Han fattar ju inte nånting. Han fattar inte hur jag kämpar.
Dessutom kunde alla hans reuma-patienter gå i trappor... vilket jag har stora svårigheter med. Men alla andra kan tydligen.... utom jag. Vad är det för fel på mig?

Jag skulle så gärna vilja gå långa promenader, träna, jobba, skaffa utbildning. jag vill inte må så här ju. Tror dom att man vill det? Tror dom verkligen att man inte kämpar? Jag vill så himla mycket...

Jag ska försöka få en remiss till smärtenheten via vårdcentralen i varje fall, mer vet jag inte hur jag ska göra nu. Eller jag ska självklart prata med min dietist om matråden och det och höra hennes åsikt. Och så ska jag prata med mina kontakter på psyk när de är tillbaka från semestern. Det är väl det jag får sikta in mig på nu.

Jag hoppas bara att jag orkar kämpa vidare och inte ge upp...