Usch idag är det sådär riktigt... bläää. En jobbig dag med ångest, värk och depression. Dessutom har mycket känslor och minnen från operationstiden börjar komma fram igen. Värst just nu är känslan av ensamhet under den tiden, jag kan inte riktigt komma ifrån det. Den där känslan av att vara totalt sviken av sådana personer du aldrig trott du skulle bli det.
Men det är ju som dom säger, just i sådana stunder lär man ju sig vilka som är vänner och vilka som inte är det. Alltid kommer det nmåt positivt ur smärtan.

Jag är väldigt rädd att cystan växer i och med att jag börjar känna mig sämre igen. Jag vågar inte be om en ny röntgen för då kanske jag måste opereras igen och jag vill verkligen inte det. Men blir det värre så måste jag ju...