Illamående
Jag var på samtal på psyk idag och då sa jag att jag är rädd för nertrappningen, men som jag sa, denna gången har jag ju stöd till skillnad från andra gånger. Så jag måste ju överelva om jag klarat det själv innan.
tacktack :)
jo har också lärt mig att vänskap är komplicerat och oftast när jag reagerar så skyller dom på mig typ, att jag är känslig eller annat. Det jag inte fattar är att vi har så förbaskat kul när vi väl ses. Skrattar massor och har bara roligt, ändå så drar dom sig ur för att dom inte "orkar" eller vad det nu beror på. Orkar man inte ha kul och njuta av livet så blir det förbannat tufft att leva.
Jag är ingen medicinexpert men när jag försökte sluta med min Remeron i höstas så blev jag fruktansvärt dålig både fysiskt och psykiskt. Blev jätte illamående så så fort jag luktade på mat så fick ajg nästan springa på toa och spy. Jag kunde inte äta en matbit, jag kunde inte laga mat, jag kunde inte se mat. Fick börja med medicinen igen. Nu gör jag ett nytt försök till att sluta så tar en tablett varannan kväll. På måndag är sista tabletter, så ska bli kul och spännande att se hur dte funkar den här gången och lite scary!
Kram
